Gaddningar

Jag skall göra en snygg tatuering av min bästa hund, Cooper som tyvärr  inte lever längre.

Han var stark och söker, men inte att leka med om man inte passade sej.

Jag sitter och ritar lite för att ha en bra skiss till tatueraren. Vill ha lite indianlook, gillar deras kultur. Jag känner en bra kille i Vårby, som kör lite hemifrån, han har en vass studio i lägenheten. Rent och fint och han är grym på att gadda folk. Och mycket billigare än lurendrejarna inne i stan. På söder finns hur många studios som helst, och de är så snofsiga så. Söder var ju knegarstan förut, men nu är det bara en massa spinkiga fula popoffer där. Och fikat kostar femti spänn. En gaddning kostar kanske fyra papp. Och för bara nåra år sen, kunde man åka ut till  Doc Forest i Aspudden och få det gjort för nåra hundringar. Proffsigt!

Här en annan snygg vovve, men jag gillar Husky. Här finns många snygga motiv att söka bland.

Nä, så är det. Söder är inte vad det varit. Och inte resten av stan heller. Jag kommer ihåg när en knarkare var en kul kille som man kunde skoja lite med. Nu är det ju galningar hela bunten.

Förresten gick jag på musikhak ofta förr, men nu går ju inte det längre. det finns ju inga riktiga lirare kvar. De har ju knarkat ihjäl sig allihop. Fast jag hörde att gamle Pugh skall ut och åka i sommar igen. Han hade ju nåt knas förra året, men är på benen igen. Och han skall åka med Jojje Wadenius och Janne ”Loffe” Carlsson, Hö-hö. Blir skitbra!

Jag var på Eva Dahlgren för nån månad sen, på Cirkus. Hon kan skriva låtar den tjejen. Synd att hon inte gillar killar. Men vadå, jag har inga fördomar. Hon sjunger bra och hennes låtar är så verklighetsnära på nåt sätt. Lite som Tomas Ledin. Han skriver så man fattar vad han menar. Jag vill också nämna Micke Rickfors. Huddinges stolthet. Vilken snubbe. Hans fru var ju lite nakenskådis, men killen sätter liksom ord på vad man känner.  Om man tjänade lite stålar, så ville man ju se sig om lite, och bara dra. Då fattar man det där med vingar för pengarna. Skönt. Vart har han tagit vägen?

Hade tänkt att gå och höra lite sköna låtar i Gamla Stan ikväll, men fick ingen med mig. Lappkvinnan gillar inte modern musik. Vill väl sitta hemma med trolltrumman och jojka.

Innan man vet ordet av hänger man väl på PRO-dansen i Hagsätra. Men då får det nog bli några bira innan.

Stingsliga fruntimmer

Varför är kvinnor så svåra att tillfredsställa?

Och nu menar jag inte sexuellt, för det brukar jag lyckas med, det är ingen som klagat. Jag tänker mer på att de ska lägga sig i.

Just nu polar jag med en kvinna från Norge. Hon är av samisk härkomst och mycket vacker. Även om jag brukar föredra lite mer storväxta och ljusa kvinnor. Jag trodde att hon skulle vara lite annorlunda än de storstadsbönor jag tillbringat mest tid med. Hon är ju lite vildmarksmänniska. Men hon är precis likadan som de andra. I början var hon så söt och fin och tyckte att jag var så manlig, och det gillade hon. Men nu på sistone har hon börjat gnälla på att jag lägger för mycket tid på mina egna intressen och allt mindre på hennes. Hon lägger sig i helt enkelt. Kanske dags att dra? Om man behöver småsaker som ny rulle till flugspöt eller en ny TV så är det väl min ensak. Hon behöver ju inte gå hungrig. (Hon är helt ointresserad av data, så den här bloggen kommer hon aldrig att läsa, en fristad för en annan!)

Men ibland är det väl tur att hon lägger sig i också. Som sommarn 2005. Hade jobbat lite mycket, fick påhugg som tradarchaffis på Norrland över sommaren. En polare som skulle till Thailand hela juli som behövde en ersättare. Då blev det lite långa dagar. Non stop Stockholm-Luleå och sen upp till Haparanda och tillbaka till Luleå samma dygn. Och så höll man på i tre veckor. Mest åt man på vägkrogarna, och det var kanske inte bara sallad.

När jag sen kom hem till stan igen hade jag ett rejält tryck över bröstet. Jag tänkte att det det där kan man nog cykla bort. Trodde att man setat still för mycket. Så jag tog väl fram hojen och drog ut mot årsta havsbad och tillbaka, men trycket släppte inte. Så jag la mig väl och vila en stund. Men efter en stund börja kvinnan skaka i mig och sa att jag var blå i fejset. Nu ringer jag ambulans, sa hon. I hellsicke du gör sa jag, jag cyklar till Sös, det är nära. Men hon ringde ambulans ändå. Och jag orka inte bråka om det. Och det var en rejäl infarkt visade det sig. Eftersom framlidne farsan troligen kola i hjärtknas, så blev man ju lite spak. Så nån nytta har man ju haft av lappkvinnan. Får nog behålla henne ett tag till.

Men hon ska inte gnälla!

Var stolt över ditt namn.

Jag blir så trött på alla som tycker och tänker utan att använda hjärncellerna. Det pågår en debatt om något som kallas ”white trash-namn”, och då placerar tyckarna Kevin högt upp på listan.

(http://stationsvakt.blogspot.com/2007/11/en-namnfrga.html, http://blandkatterochkorvar.blogg.se/1190198555_white_trashbingo.html)

Bara för att föräldrarna har lite internationella ambitioner för sina barn och väljer ett namn som funkar på flera språk så måste det inte innebära att man är sämre än andra. Många svenska namn är ju helt värdelösa utomlands, tex Anders, Åke och Kjell. Jag har jobbat utomlands så jag vet. Mitt namn fungerar och alla kan säga det. Det finns många kändisar som heter Kevin. Många av mina kompisars barn heter Kevin, (Ibland stavat Cevin) och de är inte white trash, även om de bor i en förort. Ni är bara avundsjuka för att ni valt fega namn till era barn, min farsa var en av de första som hette Conny i Sverige, och min morsa heter Ingert som också är ett ovanligt, men väldigt fint namn. Så jag tillhör en familj med stolta traditioner. Jag minns när man var grabb och åkte på semester, då hade vi en ganska liten husvagn så man fick tränga ihop sig med syrran (Lisa) och brorsan (Lasse) i en dubbelslaf, då fick man nya polare överallt, och många av dem hette Sonny, Ronny och Jimmy. Helt vanliga snubbar, barn till knegare, och de växte sen upp till hederliga knegare de flesta, men några gick det mer bra för, och de har idag eget åkeri eller bilhandel. Flera av deras ungar heter Kevin.

Sluta klaga på folk med ovanliga namn. Jag tycker att tex Mats, Mikael och Mattias är fantasilösa och trista namn.

The botten is nådd, alla svenssons borde skämmas med sina tråkiga namn och sina vardagsliv.

Och nu lite avkoppling: http://www.brightcove.tv/title.jsp?title=307734663

Papperspåsar

I veckan gick jag på bio. Stålarna räcker till det också, om man inte går för ofta, och om man har med sig egna popcorn.

Men jag blir så förbannad på alla idioter som köper godis i kiosken, tex bilar eller gottochblandat. Allra värst är lösgodiset. dom påsarna låter värst. Sen sitter de och prasslar med de där hårda påsarna, och alltid när det blir lite känsligt och tyst i salongen. Senast såg jag Arn (vilken film!!! Då var vi stolta och starka i Svea Rike.) och självklart när nån ligger och dör, eller när de ska kyssas lite i gräset, så prasslar folk på med sina påsar. Särskilt korkade är bratsen som går på bio för pappas pengar, de äter oavbrutet helt utan hänsyn till vanligt folk. Jag har skrivit till SF och föreslagit att de borde hälla godiset i popcornburkar så det blir tyst. Men har man fått nåt svar? Näe! Den här gången sa jag iallafall till snobbynglet bredvid mig att han störde. ”Och? Vad ska du göra åt det?” Blev svaret. Jag fick tilt och slet åt mig påsen hans och hällde ut skiten i knät på han. Då blev han helt vild och ställde sig upp och börja yla. De fick stänga av filmen och en finnig tonåring kom in och vem ville han slänga ut? Inte fläskkotlettfrisyren iallafall. Utan mig!!! Jag vägrade men gick med på att sätta mig på första raden, som var helt tom för övrigt. Så nu har man nackspärr. Ska skriva till SF igen!

Ni har väntat på mig

NU finnes jag änteligen på www:n.

Nu skall sanningen fram, ut ur varje skrymsle.

Jag tycker att många är så fega när de skriver, de är rädda att såra någon (ojdå, vem brydde sej?)

Nu är Kevin Silver iallafall på plats.