Stingsliga fruntimmer

Varför är kvinnor så svåra att tillfredsställa?

Och nu menar jag inte sexuellt, för det brukar jag lyckas med, det är ingen som klagat. Jag tänker mer på att de ska lägga sig i.

Just nu polar jag med en kvinna från Norge. Hon är av samisk härkomst och mycket vacker. Även om jag brukar föredra lite mer storväxta och ljusa kvinnor. Jag trodde att hon skulle vara lite annorlunda än de storstadsbönor jag tillbringat mest tid med. Hon är ju lite vildmarksmänniska. Men hon är precis likadan som de andra. I början var hon så söt och fin och tyckte att jag var så manlig, och det gillade hon. Men nu på sistone har hon börjat gnälla på att jag lägger för mycket tid på mina egna intressen och allt mindre på hennes. Hon lägger sig i helt enkelt. Kanske dags att dra? Om man behöver småsaker som ny rulle till flugspöt eller en ny TV så är det väl min ensak. Hon behöver ju inte gå hungrig. (Hon är helt ointresserad av data, så den här bloggen kommer hon aldrig att läsa, en fristad för en annan!)

Men ibland är det väl tur att hon lägger sig i också. Som sommarn 2005. Hade jobbat lite mycket, fick påhugg som tradarchaffis på Norrland över sommaren. En polare som skulle till Thailand hela juli som behövde en ersättare. Då blev det lite långa dagar. Non stop Stockholm-Luleå och sen upp till Haparanda och tillbaka till Luleå samma dygn. Och så höll man på i tre veckor. Mest åt man på vägkrogarna, och det var kanske inte bara sallad.

När jag sen kom hem till stan igen hade jag ett rejält tryck över bröstet. Jag tänkte att det det där kan man nog cykla bort. Trodde att man setat still för mycket. Så jag tog väl fram hojen och drog ut mot årsta havsbad och tillbaka, men trycket släppte inte. Så jag la mig väl och vila en stund. Men efter en stund börja kvinnan skaka i mig och sa att jag var blå i fejset. Nu ringer jag ambulans, sa hon. I hellsicke du gör sa jag, jag cyklar till Sös, det är nära. Men hon ringde ambulans ändå. Och jag orka inte bråka om det. Och det var en rejäl infarkt visade det sig. Eftersom framlidne farsan troligen kola i hjärtknas, så blev man ju lite spak. Så nån nytta har man ju haft av lappkvinnan. Får nog behålla henne ett tag till.

Men hon ska inte gnälla!