Om mig själv, Kevin

Jag är en vanlig arbetarkille som fått lära sig uppträdande i livets hårda skola. Växte upp söder om söder. Jag cyklade genom högstadiet – till mina föräldrars sorg – och det betydde att man inte gick gymnasiet heller. Sen har jag jobbat mig fram bla som rörpularlärling och plåtis. Ett par år knegade man och bar kylskåp hit och dit, helt svart och det knäckte ryggen också.

Jag har drivit en äventyrsgård i norra dalarna med draghundar som dragplåster. Det höll lika länge som förhållandet med bruden som lurade upp mig dit. Kom nästan med i Robinson.

När de la ner tryckeriet jag jobbade på senast, lyckades jag få ett friår för att studera, och det ger mig mycken tid att skriva bloggen på. Gick först en grundkurs i data och sen en om webben. Tack för det skattebetalare. Fast det har man ju själv varit till en del också. 

Som tur är har man inga barn – som man har erkänt åtminstonde.

På sommarn bor man gärna i stoltheten som synes i sidhuvudet. Med Silvervagnen kan man åka runt och känna sig fri, och hälsa på alla polare man fått genom åren. Man är alltid välkommen. En gång var jag i Thailand, dit ska jag bara tillbaka. Så vänliga människor, inte bara tjejerna. Men ekonomin behöver hämta sig lite bara, sen kommer jag!

Jag gillar hockey och fiske också – har dragit några rekordgösar! 

 

Och jag gillar karaoke, har köpt på mig de flesta svenska karaokeskivorna, och det låter rätt bra om man får säga det själv.

And no!  I am not the famous Kevin Silver, just plain old Kevin from Sweden.